Fallrisk
Enligt SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, skadades år 2017 närmare 70 000 personer så allvarligt att de behövde läggas in på sjukhus till följd av fallolyckor. Drygt 1 000 personer avled.
Orsak till fallrisk vid stigande ålder:
- Skörare skelett
- Försämrad muskulatur och balans
- Sämre syn
- Sjukdomar och mediciner
Ungefär 8 av 10 av de som faller och skadar sig är personer över 65 år.
Kvinnorna drabbas värst.
Det beror dels på kvinnors högre medellivslängd och dels på att kvinnor i högre grad har benskörhet.
Risken för att falla skapar rädsla.
Den hindrar många personer att gå ut och röra på sig.
Konsekvenserna blir:
- Ökad isolering
- Försämrad fysisk prestationsförmåga
- Ett påskyndat åldrande.
Vanligaste olycksplatsen är hemmet.
Vanligaste olyckan är att man snubblar eller halkar, till exempel på gång- och cykelbanor och gator men mest vanligt förekommande i den egna bostaden.
Bland äldre inträffar 75% av skadorna i hemmiljö.
Sladdar, lösa mattor och hala golv är vanliga fallorsaker.
Vanligt är också olyckor i samband med att man balanserar på stol, pall eller stege för att byta glödlampa, ordna med gardiner, tvätta fönster och liknande.
Muskulaturen
Ökande ålder leder till reducerad muskelmassa och muskelstyrka men de individuella variationerna är stora.
Mellan 30 – 80 års ålder avtar muskelmassan med 30 – 50 procent.
Förlusterna är inte linjära och muskelstyrkan reduceras mer med stigande ålder.
Den åldersrelaterade förlusten av muskulatur beror på multifaktoriella processer som involverar
- Motorneuronen
- Fysisk aktivitet
- Näringsintag
- Oxidativ stress
- Hormonella förändringar.
Åldrandet hos de olika muskelfibrerna är inte enhetligt.
I varje muskelgrupp minskar de snabba typ II-fibrerna i storlek mer medan fiberbortfallet verkar vara det samma för typ I och för den intermediära och mer långsamma typ II-fibern.
Vi får svårare att röra oss snabbt och vi får en relativ övervikt av långsamma fibrer.
Fysisk aktivitet bevarar de dagliga funktionerna och kan minska risken för fall hos äldre.
Styrketräning med hög belastning kan två- till tredubbla muskelstorleken, medan ett träningsuppehåll på några veckor kan minska muskelstorleken med 20 procent.
Vanliga neurologiska förändringar vid normalt åldrande är
- Nedsatt lukt och smak
- Nedsatt syn och hörsel (framförallt för höga toner)
- Nedsatt vibrationssinne i fötterna
- Sämre balans
- Långsammare gång
- En från 30 – 40-årsåldern markant långsammare psykomotorik.
Åldersförändringar i det somatiska perifera nervsystemet innebär
- Nedsatt nervledningshastighet
- Svagare reflexer
- Långsammare rörelser
Det autonoma nervsystemets åldrande kan ge problem med
- Blodtrycksregleringen
- Vattenkastningen
- Matspjälkningen
- Temperaturregleringen
- Sämre syn i mörker
- Sämre fysisk prestationsförmåga.